Chronicle – Champagne no 12,000 !

Richard Juhlin

Richard Juhlin

Share on twitter
Share on linkedin
Share on facebook

Twelve thousand, that sounds like a lot, and when I plowed through every single one of the database’s champagnes before the opening of the new Champagne Club portal, I understood that it was an even bigger number than I had previously realized. It is with mixed feelings that I meet this milestone, when on the one hand my world record in the Guinness Book of Records becomes even more unattainable and fantastic, while it is a troublesome reminder of how fast time passes and how old the very recently so promising young Swede has become.

I was known for a long time because with my photographic scent memory I remembered every single one of the thousands of champagnes I tasted, but unfortunately that is no longer true. This is partly due to the fact that the memory is not really the same as in the youth, but above all because the amount is far too large to even feel important to memorize to 100 percent. Very many of the less interesting champagnes I have only taken a couple of sips of before I judged them and the amount spit out could fill a smaller lake. I had fun yesterday with making an estimate of how many bottles of champagne I have tasted because the vast majority of the good champagnes have passed my palate as often as possible to confirm the correctness of my assessments. I arrived at the breathtaking sum of somewhere between 150,000 and 200,000 tasted champagne bottles! I do not even dare to speculate on the total value of this flooded champagne river given the amount of carbon dioxide I have shot into the atmosphere.

Each new thousand is of course something special and must of course be celebrated. This time I was with my family at one of my absolute favorite places, Hotel Serbelloni in Bellagio on the wonderful Lake Como. In 2016, we were last here when, for the Champagne Hiking book (read Hiking no37 here), I photographed the chocolate guru Gianluca Franzoni with his wife Katrina together with 1995 Charles Heidsieck ‘Blanc de Millénaires’ in the hotel´s ornate garden. This spring has been pure hell as I have taken the Corona crisis more seriously than most Swedes. For several months I stayed at home in self-quarantine. With declining death rates and lower infection rates, I have so slowly ventured out during the summer and shocked my surroundings by suddenly daring to go to Lombardy, Europe´s epicenter at the beginning of the pandemic. We flew direct flights to Nice in our own row with gloves and mouth guards without a toilet visit so it felt safe. It was a longer drive than I expected when our downtrodden Audi was unfortunately led three laps around the new bridge construction in Genoa.

Well at place in the middle of the night at the legendary favorite hotel, we shut eyed sweetly in a fantastic room next to Queen Silvia´s suite. As usual, I managed to get the chocolate king from Domori here and we sat-up a repeat of football training and boat trip around the lake in George Cloone´s favorite boat before we created our crescendo at the world’s perhaps best located Michelin starred restaurant, Mistral in the middle of Serbelloni´s garden. Because thanks to Gianluca and a common nerdy interest in old champagnes, we became good friends with one of Italy’s most famous chefs, Ettore Bocca, he prepared a specially composed 8-course menu where I would choose champagne number 12,000. I hesitated for a long time between two of my favorites right now, the heavenly easy-drinking and soaring caramel-scented 1995 Moët et Chandon ‘Grand Vintage Collection’ and the perfect one in the magical sunsets behind the pink ridges, 1999 Deutz ‘Cuvée William Deutz Rosé Vinothèque’. The choice fell on both! We simply started with the ‘95, by the way, the same vintage and similar to the ‘Blanc de Millénaires’ we chose for the book in daylight. A fabulous aperitif with a citrus-fresh finish and seductively complex crunchy bouquet. Not a day over the voice break in physical age.

As the snack became heavier and more animalistic in the form of incomparable Italian charcuterie and cheeses, we snuck out the equally powerful and animal Pinot Noir-scented 99′. Beetroot, pecorino, broccoli, black truffle, a touch of overripe strawberries in the aroma and supple and at the same time full-bodied orange chocolate-saturated basic taste and magnificent depth with the color combination as extra magic in the unreal sunset. When the twelve thousand and twelve thousand first champagne was finished in the glasses and forever imprinted in our cerebral cortex, we let the velvet night and laughter caress our minds together with more equivalent pinot wines in the form of Clos de Tart, Richebourg and Romanée Saint-Vivant. Not even champagne experts can be too one-sided and stagnant conservative. Pinot Noir does not always have to have bubbles even though you have passed the 12,000 mark. Red plonk can also be essential sometimes!


TASTING NOTE 12,000

1995 Moët et Chandon ‘Grand Vintage Collection’ | 95[95]p 

RICHARD JUHLIN TASTING NOTE ’These Vinothèque wines that I have chosen to call them are not commercially available. At least not yet. Perfect dosage and integrated in the magnum. Dom Pérignon-like elegance and a brioche overtone. Fine caramellization, a light colour and floral aroma pattern. Embarrassingly good.’

TASTING NOTE 11,000

[read the tasting note here]

TASTING NOTE 10,000

[read the tasting note here]

TASTING NOTE 9,000

[read the tasting note here]

TASTING NOTE 8,000

[read the tasting note here]

CHAMPAGNE NUMMER 12 000 ! [swe]

Tolv tusen, det låter mycket och när jag inför öppnandet av den nya Champagne Club-portalen plöjt igenom varenda en av databasens champagner har jag förstått att det är ett ännu större tal än jag tidigare insett. Det är med blandade känslor jag möter denna milstolpe, då å ena sidan mitt världsrekord i Guiness Rekordbok blir ännu mer ouppnåeligt och fantastiskt, samtidigt som det är en besvärande påminnelse om hur fort tiden går och hur gammal den alldeles nyligen så lovande unge svensken blivit.

Jag var länge känd för att jag med mitt fotografiska doftminne kom ihåg varenda en av de tusentals champagner jag provat, men det stämmer tyvärr inte längre. Delvis beror det kanske på att minnet inte riktigt är det samma som i ungdomen, men framför allt på att mängden är alldeles för stor för att ens kännas viktig att memorera till 100 procent. Väldigt många av de mindre intressanta champagnerna har jag endast tagit ett par klunkar av innan jag bedömt dem och den utspottade mängden skulle kunna fylla en mindre sjö. Jag roade mig igår med att göra ett överslag på hur många champagneflaskor jag provat eftersom det stora flertalet av de bra champagnerna passerat min gom så ofta som möjligt för att befästa korrektheten i mina bedömningar. Jag kom fram till den hissnande summan av någonstans mellan 150 000 och 200 000 provade champagnebuteljer! Det sammanlagda värdet av denna befängda champagneflod vågar jag inte ens spekulera i med tanke på kolsyremängden jag skjutit upp i atmosfären.

Varje nytt tusental är förstås något speciellt och måste givetvis firas. Den här gången befann jag mig med familjen på en av mina absoluta favoritplatser, Hotel Serbelloni i Bellagio vid underbara Comosjön. 2016 var vi här senast då jag till Champagne Hiking-boken  (läs Hiking no37 här), fotade chokladgurun Gianluca Franzoni med fru tillsammans med 1995 Charles Heidsick ’Blanc de Millénaires’ i hotellets prunkade trädgård. Den här våren har ju varit ett rent helvete då jag tagit Coronakrisen på större allvar än de flesta svenskar. I flera månader höll jag mig hemma i självkarantän. Med sjunkande dödssiffror och lägre smittotal har jag under sommaren så sakteliga vågat mig ut och chockerade min omgivning med att plötsligt våga mig iväg till Lombardiet, Europas epicentrum i början av pandemin. Vi flög direktflyg till Nice på egen rad med handskar och munskydd utan toalettbesök så det kändes tryggt. Det blev en längre bilresa än jag räknat med då vår nercabbade Audi tyvärr leddes om tre varv rund nya brobygget i Genua. 

Väl framme mitt i natten på det sägenomspunna favorithotellet sussade vi sött i ett fantastiskt rum intill Drottning Silvias svit. I vanlig ordning lyckades jag få hit chokladkungen från Domori och vi körde repris på fotbollsträning och båttur runt sjön i George Clooneys favoritbåt innan vi skapade vårt crescendo på världens kanske bäst belägna stjärnkrog, Mistral mitt i Serbellonis trädgård. Eftersom vi tack vare Gianluca och ett gemensamt nördigt intresse för gamla champagner blivit goda vänner med en av Italiens mest berömda kockar Ettore Bocca, lagade han en specialkomponerad 8-rätters meny där jag skulle välja champagne nummer 12,000. Jag tvekade länge mellan två av mina favoriter just nu, den himmelskt lättdruckna och svävande karamelldoftande 1995 Moët & Chandon ’Grand Vintage Collection’ och den i de magiska solnedgångarna bakom de rosafärgade bergsryggarna perfekta, 1999 Deutz ’Cuvée William Deutz Rosé Vinothèque’. Valet kom att falla på bägge två! Vi inledde helt enkelt med ’95:an, för övrigt samma årgång och snarlik den ’Blanc de Millénaires’ vi valde till boken i dagsljus. En sagolik aperitif med citrusfrisk avslutning och förföriskt komplex knäckig bouquet. Inte en dag över målbrottet i fysisk ålder. 

När tilltugget blev allt tyngre och animaliskt i form av makalösa italienska charkuterier och ostar smög vi fram den lika kraftiga och animaliskt pinot noir-doftande 99:an. Rödbetor, pecorino, broccoli, svart tryffel, snudd på övermogna jordgubbar i doften och spänstig och samtidigt fyllig apelsinchokladmättad grundsmak och storslaget djup med färgkombinationen som extra magi i den overkliga solnedgången. När den tolvtusende och tolvtusenförsta champagnen var slut i glasen och för evigt inpräntade i vår hjärnbark lät vi sammetsnatten och skratten smeka våra sinnen ihop med fler likvärdiga pinotviner i form av Clos de TartRichebourg och Romanée Saint-Vivant. Inte ens champagneexperter får bli för ensidiga och stagnerat konservativa. Pinot noir måste inte alltid ha bubblor trots att man passerat 12,000-sträcket. Rödtjut kan också duga ibland !

Stay tuned Sign Up