Björnstierne Antonsson och Richard Juhlin är Sveriges mesta champagnekonnässörer. Recension av deras bok: Allt du skulle vilja veta om Champagne (och lite till ….) [ read the full champagne story ]
Estimated reading time: 5 minutes
Allt du skulle vilja veta om champagne & lite till. Champagne är världens bästa dryck. Du vet det, historiens kungligheter visste det och Winston Churchill visste det.
Björnstierne Antonsson och Richard Juhlin är Sveriges mesta champagnekonnässörer. Nu får du all deras kunskap och bästa fakta om hela världens favoritdryck i fickformat, eller ja, i champagneformat!
Allt du skulle vilja veta om champagne är en liten bok med stort innehåll. Genom bokens tio kapitel får du lära dig grunderna i champagnetillverkning, godbitar ur champagnens historia och vilken roll champagne har spelat i till exempel film och musik. Dessutom får du reda på hur du ska hälla upp champagne på bästa sätt och hur du egentligen ska göra när du ska testa vin på restaurang.
- FÖRLAG – Mondial
- FORMGIVARE – Olga Nycander
- PRTISER – Bronsmedalj i kategorin “Bästa bok om franskt vin” vid Kokboks-VM ‘Gourmand Awards’ 2025 i Estoril, Portugal.
Det anländer böcker. En oändlig, tröstlös ström av dem. Oftast tjocka, glansiga saker om mat, skrivna av människor med förkläden och en orubblig tro på att just deras recept på köttbullar är en uppenbarelse som världen har väntat på. Man bläddrar, man gäspar, man använder dem som underlägg.
Och så kommer den här. “Allt du skulle vilja veta om Champagne (och lite till ….)”. En liten, nästan blygsam sak i ett format som de kallar “champagneformat”, vilket jag förmodar är menat att vara charmigt. Titeln, med sitt tillägg “…och lite till”, viskar om antingen en generös själ eller en författare som inte visste när man skulle sluta.
Författarna
Bakom den står två av Sveriges, tydligen, främsta “champagnekonnässörer”, Björnstierne Antonsson och Richard Juhlin. Den senare är en figur man inte kan ignorera. En man som sägs ha ett fotografiskt doftminne, en före detta gymnastiklärare som nu innehar världsrekordet i att ha smakat flest champagner. Över 16 000, säger de. Det är inte en hobby, det är en åkomma. En man som kan identifiera 43 av 50 champagner i ett blindtest är antingen ett geni eller någon man helst inte sitter bredvid på en middag. Han har förvandlat de pratsamma små bubblorna till en vetenskap, en katalog av noter och årgångar lagrade i ett sensoriskt bibliotek i huvudet. Den förste är hans vapenbroder med en gedigen snart 30årig bakgrund som sommelier med inriktning mot champagne.
Själva boken då?
Tja, det är en handbok. En bruksanvisning till en av världens mest mytomspunna drycker. Den går igenom allt från tillverkningens ABC och regionens historia till vilken roll bubblet spelat i film och musik. Den förklarar, utan krusiduller, hur man häller upp eländet och hur man beter sig på restaurang. Den är, och det här är menat som en komplimang, befriande fri från det pretentiösa nonsens som så ofta omger vin. Det är en bok för den som faktiskt vill veta, inte bara den som vill ge sken av att veta.
Champagne och jag har en komplicerad historia. Min egen relation med drycken nådde sin höjdpunkt och sitt absoluta bottenläge på samma dag. Den 1 april 1984, på ett tåg till Wiltshire, delade jag två flaskor årgångschampagne med min far. Det var de sista dropparna alkohol jag drack innan jag klev in på en avvänjningsklinik. Så när jag ser en flaska idag, ser jag inte bara en fest. Jag ser ett avslut. En punkt.
Så, behöver världen den här boken?
Förmodligen inte. Behov är sällan anledningen till att vi omger oss med vackra, onödiga ting. Men om du nu ska ha en guide till denna överreklamerade, firade och fantastiska dryck, kan du göra betydligt sämre val. Antonsson och Juhlin har lyckats med konststycket att skapa en bok som är både informativ och lättsmält, en guide som till och med en cynisk, nykter gammal kritiker kan finna ett visst, motvilligt nöje i. Den är som en bra non-vintage: opretentiös, pålitlig och gör jobbet utan att ställa till med en scen. Och ibland är det allt man begär.
I hängmattan på Österlen
Thomas Wilkinson
