Bli medlem

 

Välkommen till höstsäsongen; jag saknar redan sommaren...

Björne bad mig för mer än en vecka sedan att skriva ett litet välkommen tillbakabrev till er alla kära klubbmedlemmar och just i dag då jag har dead-line på texten så skiner äntligen solen och när jag alldeles nyss tog skrivpaus och solade min filmjölk på altanen märkte jag att det fortfarande finns en viskning av sommar kvar. Jag är en nostalgisksjäl och saknar redan sommaren trots att den enligt de flesta skandinaver inte alls är slut. Visst är hösten fin och har massor att erbjuda i form av nystartstänkande, hög klar luft, perfekta idrottsbetingelser och inte minst ett dignande kulinariskt bord av mörk och ändå saftig mognad som inbjuder till fantastiska vinupplevelser.

Det är bara tre saker jag egentligen har emot hösten. Dels fyller jag år. En födelsedag som för med sig den oundvikliga påminnelsen om att jag inte längre är en ung och lovande oslipad diamant utan en medelålders man i den branta utförsbacken. Inte ens de vackra höstfärgerna kan lura mig med sin prakt, för mig är endast hösten en kort gäckande förvisso harmonisk övergångsperiod till den horribla livsfientliga vintern. Jag antar att den är det för alla utom frysande självplågare, skidfantaster och smakdesorienterade individer som gillar tomtar, glögg, lutfisk och kladdiga Alladinaskar.

Vad gnäller han för den där Juhlin? Vi har väl haft en fantastisk sommar i år? Ja vissa verkar övertygade om det. Det har jag också haft, men antagligen främst eftersom jag tillbringade hela juli i Frankrike och på Sardinien. Varje gång jag har varit hemma en sväng så har kvällarna varit för kalla för att sitta ute utan dunjackan och Östersjön har bara fått ett ynka besök av min nakna lekamen i sommar eftersom den då elakt omfamnade mig med isande köldilningar som får mig att rysa fortfarande vid blotta tanken. Var det så fantastiskt just när jag var borta? Tillåt mig tvivla. Sanningen är den att kontinenten haft en osedvanligt kall och regnig sommar. Min närmsta Lidingögranne var sju veckor i Toscana och berättade att de aldrig frusit så mycket som i sommar. Dagstemperaturer på 30-33 har i år varit ersatta av dagar med toppar på omkring 25 grader och det är förvisso skönt, men det gör att de magiska sammetsnätterna och solnedgångskvällarna fått något nordiskt vemodigt över sig.

Vad är då den tredje saken som gör att jag klankar ned på den heliga oantastliga hösten. Jo det faktum att man måste börja jobba och vara duktig igen på alla områden. Alla projekt och möten som ligger i pipeline, allt planerande och all ofri kalenderexercis. När jag gjorde mina sista tunga gigg på ett tag direkt efter midsommar var jag helt utarbetad , men så uppe i varv att det tog ett bra tag att komma ner igen och acceptera att man inte hade massa måsten hängande över sig utan att det var okej att inte göra någonting alls. När jag väl kom in i sköna semesterrytmen insåg jag att jag trivs så himla bra med att begränsa mina dagliga problem till frågeställningar som vilken löprunda jag ska ta idag, eller vilken krog ska få serva oss i afton? Jag älskar helt enkelt att vara ledig och njuta av intressen ingen annan prackar på en. Kort sagt ge oss en sommar till!!!

Nu har jag förstås inte helt legat på latsidan. Jag har provat på rätt bra på vinsidan som ni kanske märkt i databasen och min gastronomiska erfarenhet har fått sig en rejäl dos i sommar. Ragni och jag slog personligt rekord när vi gjorde en Tour de France i egen bil med 20 Guide Michelinstjärnor på 12 dagar. Min tanke var att åka till ställen i Frankrike där jag aldrig varit tidigare och att ledsagas av ”star restaurants in remote places worth a journey”. De senaste dagarna har jag ägnat åt att uppdatera min numera seriösa lista över bästa restauranger och hotell. Jag gjorde det starkt inspirerad av våra upplevelser i sommar och av det faktum att jag som ni kan se i listan fått en ny etta bland restaurangerna. På väg från 3-stjärniga Bernard Loiseau var vi på väg till resans huvudmål Michel Bras med sin naturnära vegetalt dominerade stil uppe i det futuristiskt svävande vackra topphuset på den gröna bergssluttningen i Centralmassivet. De gjorde allt för att fixa ett bord, men oturen grinade oss i ansiktet och vi fick ändra kurs till en för mig nästan okänd trestjärnig restaurang som enligt herr Bras själv skulle vara hans jämlike stilbroder. Régis & Jacques Marcon i minibyn Saint-Bonnet-Le-Froids. De fixade rum och bord med ett par timmars varsel. Tyvärr hade de dock bara sviten kvar. Ett ”tyvärr” vi inte grät alltför mycket över. Trots att vi var lite dagen efter och hade en lång bilresa i benen och att molnen hängde tungt kring de avrundade granit- och basaltbergen blev slutresultatet sammantaget den bästa restaurang jag upplevt. I kombination boende och mat har jag också hittat en ny favorit. Ta en titt på listningen av makalöst inbjudande Les Près d´Eugenie, Eugénie-les-Bains i utkanten av Pyrenéerna så förstår ni vad jag menar.

Med egen bil var det lätt att passera Champagne och fylla på lagret innan vi tog oss söderut. Min vana trogen valde jag noga på extremt nördvis flaska och plats i kombination de gånger vi tog fram en aperitifchampagne. Vi hittade några oslagbara kombinationer som jag kan rekommendera er att kopiera nästa sommar. På foten av en bropelare med forsande floden Tarn runt våra fötter i ljuvliga Maléne sjöng Selosses nya Closvin från Ambonnay himmelsk musik. Till ackompanjemang av det mäktiga bruset från Biarritz tre meter höga vågor spelade 88:an Dom Ruinart Rosé Vinothèque upp hela sitt magiska register på en terrass vid Napoleonhotellet Du Palais som förspel till nationaldagsfirande med pompa och ståt. 2004 Cristal Rosé kan rekommenderas som romantisk dryck efter en simtur i grottor i det smaragdgröna havet på Cala Luna på Sardiniens ostkust. Att låna slottet Pichon-Longeville-Comtesse-de-Lalande och helt ensamma ro om egendomen och dricka lite Roederer i bersån med utsikt över ett övergivet Château Latour var också en ynnest som gör att ni kanske förstår mig lite grann när jag säger att jag redan längtar tillbaka till sommaren.

Gårdagen var förresten en tämligen skön arbetsdag med en världsunik vertikalprovning tillsammans med David Léclapart och hans uppkäftiga kultviner. Gå in i databasen och studera med spänning de individuella skillnaderna som årgångarna utvecklar trots identisk terroir. När ni studerar min stolta restauranglista kan ni komma att förfasas över att jag givit ”världens bästa restaurang” Noma en futtig 78:e plats. Den noteringen saknar egentlig relevans i nuläget då noteringen är urgammal och Noma har förändrats radikalt sedan dess. För att råda bot på detta tillkortakommande i listan ska vi äta där imorgon innan vi dagen efter hugger in på 17 årgångar Dom Ruinart på Sölleröd Kro. Så det verkar finnas hopp om glädjestunder även efter den underbart saknade sommaren 2011.

Lidingö 18 augusti
Richard

Här hittar du champagnerelaterade
gåvor till dig själv eller dina vänner…
Läs mer


 Vill du ordna en provning för jobbet, dina kunder, dina vänner...
Läs mer


Aktuella Producentprovningar

Läs mer här...


Champagnebarerna finns för närvarande i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Läs mer


Lyssna på Champagne Club
Chill Out Theme by “I Awake”
Spela