Bli medlem

 

RICHARDS ÅRSKRÖNIKA 2012

Vi klagar alltid på att tiden flyger fram och att den bara går fortare och fortare. Normalt sett håller jag med, men 2012 har varit ett ovanligt långt och innehållsrikt år i mitt liv. Jag tror faktiskt att nyckeln till att få tidens hjul att snurra lite långsammare är att uppleva mängder av varierade och spännande situationer, men att ändå stanna upp mitt i dem och reflektera. Rusar man bara på och aldrig hinner blicka tillbaks går tiden snarare ännu snabbare än om man sitter stilla och rullar tummarna eller lever i vanemässig slentrian och tristess. Jag tar mig faktiskt tid mitt under mina upplevelserika resor och summerar och gör tillbakaresor i huvudet ett par dagar tillbaka i tiden högst medvetet. Genom denna process så tränas minnet upp och händelserna sorteras och struktureras upp i en meningsfylld ordning som ger djup och rikedom inte bara i stunden, utan också i framtiden då minnen kan komma att berika det kommande nuet. Hängde ni med? En av mina starkaste livsfilosofiska hörnpelare är att leva i alla tre tidsrymder samtidigt. Det är underbart att titta framåt och förväntansfullt drömma om framtida njutningar, men precis lika skönt kan det vara att tillåta sig att bli nostalgisk och suga på minnets ljuvliga karamell samtidigt som man mitt i nuet tar till sig allt vackert det har att ge.

Detta tankesätt är alltid ytterst centralt för mig och mina vänner när vi dricker stora champagner. Först det momentana njutandet när näsan möter bouqueten, sedan letandet i minnet efter var vi möttes senast. Vad i det förgångna påminner detta om? När vi hittat hem och njutningen är på topp skapas drömmarna och planerandet av nästa resa, nästa provning, eller varför inte nästa flaska, kanske bara fem minuter framåt i tiden? Tänk att med doftens och smaklökarnas hjälp få hamna i Henriots vackra kritkällare eller att få känna vårpirr mitt i vintern. Vinprovande är på alla sätt en ytterst stimulerande form av doftminnesträning. Nu lär jag visserligen vara lite speciell med mitt uttjatade ”fotografiska doftminne”, men alla har vi en förmåga att minnas starkare med hjälp av dofter än till exempelsvis genom ord. Detta beror på en direktkoppling mellan minnescentrum och doftnerven i amygdala som styr de flesta av våra känslor.

Jag är ganska säker på att de flesta av er som läser detta precis kommit tillbaka från ett julfirande fyllt av doftminnen. Mormors köttbullar, de brännheta tjärdoftande lackstångsdropparna på paketen, granbarr i storstugan, alladinasken eller den söta kryddiga glöggen. En gång om året kliver vi in från en död doftlös djupfryst utomhusvärld i hemmets prunkande värme och bombarderar våra sinnen med traditionsmättade barndomsupplevelser. Så här har det alltid varit och vi vill att våra barn och barnbarn ska få dela samma upplevelser och föra vidare dem i generationer framåt. Ett kollektivt njutande i nuet och i alla minnen som lockas fram ”och till nästa år igen kommer han vår gamla vän ty det har han lovat”. Se där längtan framåt! Detta vill vi vara med om igen och vips är alla tre tidszonerna inkluderade i livsnjutandet. I år var vi 18 personer inklämda i min mormors och morfars gamla upprenoverade sommarstuga trots att de gick bort på sjuttiotalet. Fullproppade av släktband och kalorier har Ragni och jag lite småförkylda bäddat in oss i vår snövadderade villa med julklappsböckerna, mozartkulorna och sällskapsspelen. På två dagar klämde vi igenom alla de tolv skrämmande spännande avsnitten av Homeland i tevesoffan utan det minsta dåliga samvete.

Nu sitter jag och tänker tillbaks på det år som gått och hamnar direkt i den surrealistiska starten i New York då tolvslaget firades in på en hjärndöd konsert med Dead Mouse i passiva haschdimmor och 71:an Salon på magnum i plastmugg. När dimmorna lagt sig hann vi med en underbar långlunch på USAs främsta restaurang Per Se och vandring bland blommande körsbärsträd i Central Park. Året inleddes annars med ett mycket starkt personligt fokus på målet att bli Sveriges snabbaste 50-åring. I drygt två år hade jag tränat inför ett sju sekunder långt(?!) lopp över 60 meter och när det väl var dags stod jag där som åskådare! I min överambition sträckte jag mig nämligen under det sista träningspasset trots att min tränare Mattias Sunneborn sa åt mig att skippa den sista explosiva extra starten. Jag var knäckt då, men ganska nöjd så här i efterhand eftersom jag ändå vet att jag haft en bra chans att vinna om jag varit hel. I augusti fick jag också delvis min revansch då jag ihop med bland annat Robert Kronberg stolt bärgade SM-guld på 4 x 100 meter.

Som vinterhatare ser jag till att resa extra mycket under den kalla perioden och lagom till det kinesiska nyåret tog jag min tolvårige son Henrik på en pappa/son-resa till Asien. Vi blev lite tagna på sängen första dagen i Beijing då vi lämnat vinterkläderna hemma och möttes av 10 minusgrader vid tolvslaget på Himmelska fridens torg. Thailand har jag alltid undvikit, mest på grund av min skaldjursallergi, men också på grund av den kanarieöstämpel som landet fått. Nu var det dock dags och för att undvika köttbullarna och Svenssonstämpeln slog vi på stort och bodde på landets kanske främsta resort. Det var helt underbart och jag förstår alla nordbor som valfärdar dit. Naturscenerierna från James Bonds ”Mannen med den Gyllene pistolen” och alla nya amerikanska rullar var ännu mer storslagna och samtidigt mer inbjudande än vi kunde ana. Vi avslutade vår tvåveckorsresa i Hong Kong som blivit något av mitt andra hem i Asien. Kina, Singapore, Macau och Hong Kong har jag besökt flera gånger under året eftersom det är de mest spännande platserna och marknaderna för mig som champagneexpert. Intresset är nyväckt och intensivt samtidigt som ekonomin och folkmängden är den rätta.

Det är också mest från dessa länder samt Ryssland och Baltikum numera som jag hämtar folk till mina två årliga specialresor till Champagne som jag arrangerar och leder. Utöver dessa resor har jag varit nere i ”bubbelmekka” fler gånger än vanligt för att fylla på information till min nya bok ”En doft av Champagne” som kommer hösten 2013. På bokmässan i Frankfurt hade boken hedersplats och jag var mäkta stolt när Bonniers hade stora affischer på bokomslaget med mindre bilder av idolen Zlatan direkt under. Det allra mesta skrivandet gjorde jag i somras då vi var med hela familjen på ljuvliga Korsika och en kärlekssemester på Santorini.

Vårens starkaste minnesbilder kommer från Ragnis och min magiska förlovning vid Luzernsjön i Schweiz och Melkers första mål med sitt lag ”Svarta Fiskarna”. Vit Valborg med all världens främsta Blanc de Blancs väcker också sköna minnen. Den redan legendariska Salonprovningen på Operakällaren arrangerad av Johan Tidelius har också en fin plats i hjärtat.

Hösten präglades starkt av den succé som tv-serien Nesevis haft i Norge och det är riktigt irriterande att inte svensk teve nappat trots att vi hade fantastiska tittarsiffror och röstades fram till årets mest nyskapande program av deras största finanstidning. Irriterande är också att vår satsning med Stureplansgruppen inte blev vad vi hoppats och att vi just nu i väntan på något ännu bättre står utan svensk champagnebar och att det finns risk att vi öppnar tidigare i Macau och Hong Kong än i Stockholm.

Året 2012 var också fyllt av kära återseenden på platser jag traditionsenligt återvänder till, som Grand Jour de Champagne i Prag eller Leissners årliga jättevertikalprovning av några av historiens främsta champagner på danska Sölleröd Kro, eller den hjälpsamma personalen på Högfjällshotellet i Sälen dit jag tar min familj varje år på sportlovet. Champagneauktionen på Åland ser nu också ut att bli ett återkommande event att se fram emot. Jag tror också Melkers kompisar ser fram emot att komma hem till oss igen och återigen bli riktigt skrämda av Blockhusmannen under vår årliga halloweenfest.

Har jag glömt något? Ja massor! Fotbolls-EM, vändningen i Berlin, Zlatans cykelspark, Messis osannolika målrekord, Petter Northugs födelsedagsgratulationer, 1975 Deutz Aÿ i Singapore, det adrenalinskapande snökaoset, min dotters spirande skådespelarkarriär, min fästmös nytagna körkort och alla priser hon fått vid internationella filmfestivaler för chilenska filmen ”Las cosas como son” där hon spelade den kvinnliga huvudrollen, Henkes 20 nya centimeter i längd och nya basröst, mina gamla föräldrars aldrig sinande energi och ungdomlighet, alla trista möten jag suttit i med folk som snackar bullshit om stora projekt som aldrig blir av, alla utspottade standardchampagner jag tvingats traggla igenom till nya boken, kontrasten mellan att sova på Versailles ena natten och i ett fängelseliknade motell natten därpå, alla föredrag jag hållit på scener och i middagssalar eller den stekande solen i Barcelona när löven börjat falla här hemma.

Som ni märker finns det massor att summera från detta år och då har jag ännu inte nämnt de två största projekten. Min 50-årsdag då jag släpade ned mina släktingar och vänner till Orangeriet på Avenue de Champagne och lät Richard Geoffroy orkestrera en Dom Pérignon-middag vi sent ska glömma, samt ett ganska enkelt projekt att iscensätta på Santorini, men som kommer att bära vacker frukt i april nästa år, mitt fjärde barns skapande.

Lidingö 27 december

RJ

Här hittar du champagnerelaterade
gåvor till dig själv eller dina vänner…
Läs mer


 Vill du ordna en provning för jobbet, dina kunder, dina vänner...
Läs mer


Aktuella Producentprovningar

Läs mer här...


Champagnebarerna finns för närvarande i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Läs mer


Lyssna på Champagne Club
Chill Out Theme by “I Awake”
Spela