Bli medlem

 

krönika: hur blir man en champagneexpert eller en bra vinprovare?

Den vanligaste frågan jag får numera vid föredrag och provningar är. Hur blir man en champagneexpert eller en bra vinprovare? Först måste man nog ställa sig frågan. Varför vill du bli det? Är det för att bli bra eller för att öka njutningen eller av någon annan anledning?

Som gammal lärare har jag alltid känt ett pedagogiskt kall så fort jag haft något att förmedla. När jag huvudstupa äntrade champagnes underbara värld kände jag spontant att jag måste ta hela världen i famn och berätta för folk att champagne var himmelriket och inte alls bara den lyxigt bubblande nyårsdryck som så många degraderat den till. Jag ville demokratisera och förfolkliga festdrycken vart än jag kom. I dag har jag tillsammans med den gastronomiska revolutionen i Norden redan uppnått en sådan förändring att jag är mer än nöjd och faktiskt idag kan klara av sällsynta uttalanden som”Jag gillar inte champagne, jag tycker det smakar surt” utan att försöka omvända den desorienterade personen ifråga. Vi har ändrat våra vinvanor så radikalt att ungeför 70% av Nordens befolkning säger sig ha ett tämligen stort vinintresse. Ganska unikt för länder som inte själva har klimatmässiga möjligheter att odla kvalitetsdruvor. Vi har i vanlig nordisk ordning systematiserat och organiserat vårt intresse och höjt kunskapsnivån till internationell toppklass. Jag tycker ändå att det vore synd att bli självgoda och nöjda med det här. Det känns som det är dags för nästa steg. Ett naturligt nytt steg är mat och dryck i kombination, ett ämne som jag arbetar mycket med och som engagerar allt fler. Ännu viktigare och märkligt bortglömt tycker jag det är att lära sig konsten att njuta. För det är trots allt det som det hela handlar om. Jag har kommit på mig själv med att jag tidigare allt för mycket fokuserade på teoretisk och teknisk kunskap vid mina föredrag. Det är helt sant att man kan komma långt den vägen och ökad kunskap ger nästan alltid ökad njutning. Så tappa för allt i världen inte bort den grundstenen.

Men nästa steg i utvecklingen är att få in känslan genom ett annorlunda sätt att tänka och fokusera. Jag har med tiden insett att det är just här på det mentala planet som jag avvikit och fått möjlighet att uppnå de framgångar som jag har gjort.
Det ligger en inbyggd konflikt i det faktum att vinprovning både handlar om analys och njutning. Många tycker lätt att vindrickande blir snustorrt och tråkigt om man blir för teknisk och analyserande och analytikern rynkar gärna på näsan åt den som okritiskt stjälper ned dyrbara droppar i strupen utan att reflektera.

Eftersom vin är en social dryck omges den också av ritualer som gör att vi inte har möjlighet att verkligen känna efter vad vi egentligen tycker om ett vin. Vårt intensiva tittande i varandras ögon vid skålande är till exempel helt förkastligt om man vill behandla ett fint vin med odelad koncentration och fokus vid det viktiga halvminutslånga mötet. Den som inte blir störd av den intensiva ögonkontakten måste vara känslomässigt blockerad å det grövsta. Förutom kort men 100%ig koncentration är det viktigt att våga vara objektiv och ta emot den flod av intryck som sköljer över våra sinnen och inte förvandlas till domare innan resan avslutats.

Ju mindre van man är att prova och analysera dofter och smaker desto snabbare dömer man och ger tummen upp eller tummen ner. En av de främsta nycklarna för att förstå storhet i alla former av konst är att ha ett öppet sinne och våga ta in intrycken fullt ut innan domen avkunnas. Klarar man det kommer en ny värld av dofter och smaker att öppnas för er, inte bara i vinets värld utan också i vardagen. Förhoppningsvis får ni fart på vårt mest bortglömda sinne och upptäcker hur mycket vi egentligen påverkas av dofter runt omkring oss. Vi är mer djur än vi tror! Vi vill vara änglar men vi är närmare aporna.

Lidingö 14 februari

RJ